Växla ner!

Idag på eftermiddagen delade jag kaffe och tankar med Karin Lilja som skrivit den här boken. Vi diskuterade när downshifting riskerar att bli kvinnofälla. Hon gav mig en massa inspirerande tankar om kvinnor som går genom livet utan styrsel, och nu funderar jag på om jag inte borde viga ett helt kapitel åt de kompasslösa.

Lucy Jordan och röda booths

Idag lyssnar jag på den här låten, och blir alldeles, alldeles vemodig.
För att pigga upp mig själv tittar jag också på lite fina bilder från i somras, från vår USA-resa. Underbara Lorene med de fem barnen drog sig inte för att använda deras gamla små cowboyboots i sina bordsdekorationer.
Jag kommer att visa mer av Lorene längre fram...

Trädgårdskonst(igt)!

Jag åkte hit för att insupa lite inspiration, och kanske tjuvlyssna på något samtal som skulle ge mig uppslag. På Tirups örtagård säljer man allehanda plantor och planteringskärl. Och drömmar förstås.
Uppenbarligen är också någon i ägarfamiljen konstnärligt sinnad, och eftersom det nog går så ruskigt bra med försäljningen av backsippor och basilikaplantor, så låter de övriga honom/henne nog hållas.
Det är åtminstone min teori bakom detta konstiga kvinnohuvud på rostig pinne, mitt i planteringen. Eller så har orcherna varit framme...

Tillbaka till där det började

Jag har fått lite skrivkramp och funderar på hur jag ska lösa upp den där knuten. Imorgon borde jag kanske försöka baka lite cupcakes, bara för att kännas hur det känns. Eller kanske gå igenom mitt fina förråd av linneservetter (se bilden).
När man har gått vilse är det alltid bra att gå tillbaka där man var från början, och stanna där ett tag.

Bara jobbar

Jag har inte bloggat på några dagar, men jag har varit djupt inne i arbetet med boken. Intervjuat, läst och skrivit. Det är så roligt, men samtidigt så svårt.
Om en stund ska jag prata med en framtidsforskare som kanske ytterligare kan hjälpa mig med några pusselbitar till fenomenet.
Och går skickade N, min sambo, den här länken som handlar om hur man gör mer mat av sina rester hemma. Väl värd att läsa! Tydligen slänger vi 27 procent av den mat vi kånkar hem, helt i onödan ju. Det är en sån sak som får min inre hemmafru att vakna och vädra morgonluft...

Kladdkaka och andra historiska lager

Igår pratade jag med etnologen Anita Beckman om min längtan efter linneservetter och annat småborgerligt. Hon gjorde mig uppmärksam på vilka historiska lager jag egentligen har att göra med här. Om att kvinnor "alltid" har ansetts vara förknippade med det cykliska, det återkommande, som naturen, och som hushållsarbetet som har sin givna rytm med uppgifter som återkommer i all oändlighet, som en cirkel, aldrig framåt. Just detta med hushållsarbetet var också något som Simone de Beauvoir såg som extra hotande för kvinnans utveckling, eftersom det inte gjorde att hon utvecklades som människa. Och idag har det istället fått en air av avkoppling, nästan mindfulness.
Lite tyngd av alla dessa tankar rörde jag raskt ihop en kladdkaka. Sonen fick hjälpa till. Han blev så söt i förklädet som var alldeles för stort. Nästan som en sushikock (därav pinnarna).
Nej, detta ska inte bli ännu en barnblogg. (Men det är frestande!)

Dagens (bittra) skörd

Gick hem ett ärende (jag jobbar bara fem minuter från där jag bor), och passade på att köpa lite grönsaker på torget, som jag visste att vi behövde. Väl hemma tömde jag diskmaskinen och skrubbade diskbänken ganska skinande. På väg tillbaka till kontoret passade jag på att köpa flytande margarin och ketchup. Varför gör jag så? Varför sätter jag mig inte bara på balkongen och tar ett glas saft?

Surdegsmän och småbrödskvinnor

Jag ringde min gamla kollega Alice, nu redaktionschef på Tasteline, för att ta pulsen på hemmafruvibbarna i matlagningsvärlden.
Hon är så himla bra på många sätt.
Gjorde mig bland annat uppmärksam på att det pågår en slags bakrevolution bland män. En fascination för surdegar. De byter degsnuttar med varann och sörjer när degen dör, som den gör om man inte bakar med den på en vecka eller matar den med mjöl. Är surdegar 2009 års Tamagotchi?

Fördjupar mig i nya och gamla hemmafruar

Idag började jag dagen på biblo, där jag plöjde en årgång "Husmodern" från 60-talet för inspiration och fiffigt nog upptäckte ett par parallelltrender som jag kan skriva om.
Sedan pratade jag med supertrevliga Monika Ahlberg (kocken, kokboksförfattaren, bloggaren) som själv erkänner att hon ju "lever som värsta hemmafrun".
Hon är en sån där underbar livsnjutare som liksom orkar gå ut och skörda smultron att lägga i frukostfilen, och dessutom redan har hunnit med en joggingrunda i ottan. Jag tog reda på hennes hemlighet för att orka med alltsammans... Finns i boken.

Urban gardening...

Jag brukar vara ledig på fredagar. (Och jobbar hårt måndag till torsdag, för att på torsdagkväll börja skramla med vin och utbrista "nu är det helg!" till kanske inte allas förtjusning.)
Jag tillbringar dagen med min son, och det brukar alltid bubbla upp en massa extra svulstiga hemmafrufantasier redan innan frukost. Som häromsistens när jag kände ett betvingande behov av att gå till torget och köpa blommor, och sedan arrangera dem lite snyggt i en vas-i-vas-konstruktion som jag hade sett göras i en blomsteraffär.
Det började så fridfullt. Och visst andas bilden harmoni... Han fick sin egen lilla vas att pyssla med.
Men det fanns en stund när jag själv höll på med en krånglig pion, och sonen ville "hjälpa till" som jag gick från fridfull mamma till hemmafrumonster på en sekund.
Det är vid sådana tillfällen jag funderar över hur hotande hushållsperfektionismen är för vår lycka.
Och jag tycker att alla bör komma ihåg att Martha Stewart faktiskt är skild. OCH har suttit i fängelse.

Urban farming

Enligt Li Edelkoort är 2009 bondens år, och en maktfaktor att räkna med i framtiden.
Mitt lilla bidrag till trenden växer just nu på våran balkong. Nästa år blir det smultron i en bytta och sockerärtor i en spann. Kanske.

En florists hemligheter avslöjade...

Fikade med väninna B, som hade varit här och förkovrat sig i bordsdekorationernas ädla konst en hel söndag. Jag pumpade henne så gott jag kunde på detaljer förstås. Tydligen är grunden till allting riktigt mycket silvertråd. ALLT blir bra med silvertråd.
Och så fick jag ett insidertips som jag fortfarande är alldeles upphetsad över, även om det är lite si så ur miljöperspektiv...
En liten, liten skvätt klorin i vas-vattnet får den arrangerade buketten att stå fin i evigheter. Och vattnet blir dessutom så där kristallklart och ogrumlat som bara ett möte med periodiska systemet kan åstadkomma.
Det här måste jag använda i boken på något sätt!
Som för övrigt ger mig stora skälvan just nu...
Idag ska ta kontakt med en massa människor och göra lite research på Li Edelkoort, internationell trendguru som förutspått livet på landet som årets trend 2009.

Nu börjar jag på riktigt!

Sommar!
Jag avslutade en artikel om lycka och gick sedan till min egen lilla lyckokälla och goffade på en macka med kaffe och kaka och hade vad jag kallar "idémöte med mig själv" om boken. Och sen efteråt gick jag gatan fram och lyckolallade över hur roligt allt skulle bli att skriva, tills en fågel sket mig rakt i huvudet, så jag fick tvätta av mig i en fontän!
Efter det tröstade jag mig själv med en ny dyr anteckningsbok. I den här ska alla stora tankar hamna!