Som den hobbyforskare inom fakulteten "varför människor gör som de gör" som jag är, så är det något inom mig som vibrerar extra mycket när jag märker att många människor börjar prata om samma sak samtidigt. Då vill jag analysera och dra slutsatser och ha mig.
Just nu är det mycket prat (eller mer som små plötsliga utbrott faktiskt) på temat "vårstädning" eller rättare sagt, behovet av vårstädning. Solen lyser in genom ett par skitiga fönster. Själva ljusstrålen ger bland annat upphov till intressanta ljusreflektioner som på ren svenska heter HERREGUD VAD VI HAR SMUTSIGA FÖNSTER. Solstrålen fungerar dessutom som en slags spotlight in genom rummet. Och det är ingen smickrande punktbelysning det rör sig om. Man kan nu se med blotta ögon hur dammpartiklar virvlar runt och UPPENBART GÖR DET HELA TIDEN, FAST VI HAR BARA INTE SETT DET INNAN.
Det krävs inte mer än så för att väcka en i-landsmänniskas paranoia...
Det är dessutom under tider som dessa (de kallas visst för "vårtecken") som min inre hemmafru vaknar med ett slags morgonsurt rytande. Hon vill städa. Hon vill ha produkter som är bra grejer. Hon vill att det ska lukta gott av citron och kanske lavendel om hon känner sig lite modern.
Jag har inte tänkt på frågan innan, men visst är det så att varje årstid har sitt speciella hemmafru-signum?
Sommaren - sylta och safta-tiden, med betoning på det söta och kakiga
Hösten - inreda och boa in absurdum
Vintern - julpynta, laga mat, med betoning på det feta och animaliska a la griljerad skinka.
Och så Våren, den kanske mest pedantiska av dem alla...
P.S bilden har jag lånat av den här städfirman som putsar fönster. Det är ingen vi anlitar. Min sambo har en intressant fetisch för det här med fönsterputsning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar