Idag visar jag något så ovanligt som ett objekt som jag själv har titta på! Nu var det visst något med planlösningen, priset och känslan på plats som ändå inte gjorde att det klickade helt men ändå - en liten, liten del av mitt hjärta har börjat klappa för det här med kolonistuga. Vi får se vad det här klappandet kan leda till så småningom. Jag är fortfarande absolut ingen hus-människa. Det är bara cirka 3 månader om året som jag tycker det är något att avundas, annars känns det mest bara arbetssamt och jag är alldeles för svag för krypavstånd till fik, butik och restauranger för att en husflytt ska kunna bli aktuellt och som tur är tänker min sambo likadant.
Men en liten, liten stuga, och en liten, liten trädgård. Det kan nog rymma stor, stor kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar