Inte så knapp lycka

Åh vad jag gillar gamla knappar!

Det här är mormors gamla i en antik chokladburk som fanns i hennes syskrin. Det var på den tiden då man verkligen tog vara på allt. När ett plagg obönhörligen var utslitet så avslutade man med att sprätta bort knapparna. Ungefär som att koka en god buljong på benen efter en middag.

Det är en rörande sparsamhet, samtidigt som en del av knapparna verkligen skulle kunna extraknäcka som juveler. Och det rasslande ljudet när man plockar bland dem lugnar min själ ... Men framförallt är jag ju en praktisk sådan, så jag har funderat på användningsområden.

Det finns en extremt ful hurts här hemma som jag tänkte göra något åt. Bland annat byta ut knopparna.

Från knopp - till knapp? Kanske.