Jag besökte ett hem en gång där fem barn hade levat och bott, och trots att ingen av dem längre bodde hemma så fanns det fortfarande spår efter dem och deras barndom.
Jag tror att det var just närvaron av barn och deras små möbler som gav det här hemmet ett sån varm och levande känsla. Den tidigare livsfasen var inte utrensad för att ge plats åt något helt nytt. Det var som att alla tidsperioder existerade samtidigt och det var väldigt rörande på något sätt, det gav livet en behaglig rundning.
Det fanns fortfarande små nötta nå-upp-till-vasken-pallar kvar på toaletten. I vardagsrummet stod en liten fåtölj som till och med värdinnan hade suttit i som barn. Till middagen dukade hon ute, och barnens gamla cowboystövlar (detta var i USA) fick fungera som små blomvaser. Just dem har jag visat i ett tidigare inlägg här, när bloggen var ny.
Och apropå fåtöljer, så tycker jag r den här är så söt. Acapulco-fåtölj, fast mini.
Här hemma har vi den här fåtöljen i vardagsrummet och vår son sitter i den varje kväll.
Kanske finns den kvar i vårt hem och sprider lite varm och barnslig känsla om 30 år med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar