Den senaste tiden har jag läst in mig på en nygammal inredningsfilosofi som kallas wabi sabi. Visst, det låter som ett sushi-tillbehör, men det handlar om ett slags ödmjuk livstil som värjer sig mot det massproducerade, perfekta, artificiella och konstlade. Du kan läsa mer om saken här.
I ett hem med mycket wabi sabi så finns det gott om nedsuttna fåtöljer, omatchat porslin och många älskade föremål som berättar var sin historia.
Det är inte riktigt så vi bor här. Jag är personligen rätt svag för det moderna och strama, och jag har inga som helst problem med att slänga föremål som berättar en historia.
Men några saker som är wabi sabi finns ju! Som det här soffbordet, som Niklas hittade på second hand för många, många år sedan tror jag (historia - check!) , och som han sedan sågade av benen på så att det blev ett lågt soffbord (unikt - check!) .
Det är ett underbart skavt och nött träbord (naturmaterial - check!, patina - check!). Så vi håller inte på och tramsar med drinkunderlägg som människor med ömtåligare bord gör. Vår son har sin givna rit-plats här, och kommer det lite färgpenna utanför så gör det ingenting alls (ödmjukhet - check!) utan blir bara ännu mer wabi sabi.
Vad har du hemma som är wabi sabi?
Vi har nog en hel del: massor med porslin som inte matchar, en gammal trämask, glas, ommålat rosa litet "tantbord" m.m. Den här stilen omfamnar jag...
SvaraRadera