Vad irriterad jag blir. Vaddå "har du Sveriges snyggaste barnrum?" Vem frågar man egentligen? Finns det barn på Facebook? Det är väl ändå deras rum, inte den elaka inrednings-styvmoderns?
Jag är bitvis neurotisk i mitt eget inredande. Framförallt är jag alldeles för ombytlig och tröttnar fort. Dessutom kan jag hänga upp mig på småsaker, tappa perspektivet och vara smått fascistisk när det kommer till färger.
Men. Jag drar en gräns ungefär precis i linje med tröskeln till mitt sons rum. Här är det glada färger, praktiska träslag, tåliga möble, fula plastbackar och ingen ordning på nånting. Precis som det ska vara i ett barns rum.
Den här tävlingen tycker jag bara är osmaklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar